“Småföretagarnas lilla helvete”

Det är knappast så att de ringer för att berätta att min dotter Charlie klarat stora pusslet med grodorna. Eller att de vill meddela mig att Charlie varit så duktig och ätit upp hela lunchen. Nej, det vet man ju på en gång, att när dagis ringer så är det något skit på gång. Mycket riktigt, en fröken berättar att Charlie mår dåligt, Charlie har feber. Hon känner sig trött och dåsig. Kan någon komma och hämta Charlie?

Jag lyckas lösgöra mig från mina sammanhang och hämtar min lilla feberflicka och vi åker hem och tittar på film och äter glass. Jag försöker trösta henne och säger att det blir nog bättre snart! Imorgon kan hon vara på dagis igen!

Har ni någon gång vaknat av att ni bränt er på barnhud? Det är en speciell känsla, det är sådant man inte glömmer. Man vaknar och tror att det är något som brinner i sängen. Detta händer alltså mig och min fru dagen efter – Charlie har blivit sämre. Att gå på dagis är det inte tal om. Och jag och min fru sitter där på sängkanten och tittar på varandra.

Vem är hemma, vem ska jobba? Vi befinner oss i småföretagarnas lilla helvete. Att vara borta en dag ställer till det rejält. Nu är bara frågan: vem ställer det till för minst av oss två? Det är så djupt ovärdigt när det ligger ett sjukt barn i sängen och man tävlar i vem som har viktigast jobb. Jag och Amanda tittar stint på varandra, utan att blinka. Jag säger att jag har podcastinspelning idag. Det kan jag inte missa. Amanda säger att hon har stormöte med sitt förlag. Det kan hon inte missa.

Tystnad. Vi tittar på varandra.

Det är som en duell i gryningen, en ”standoff” mellan två starka krafter. Podcastinspelning står mot förlagsmöte. Vem ska vika ner sig först? Kampen är över redan innan den börjat. Amanda trippar till duschen och gör sig redo för förlagsmöte. Och jag lägger mig bredvid det lilla klot av eld som ligger i sängen.

// Alex Schulman