Föräldraskap: ett liv fyllt av glädje – och oro

Som en del av Ifs årliga nordiska hälsorapport har vi undersökt vad föräldrar med barn under 18 år oroar sig för - och hur de hanterar den oron. Resultaten pekar på ett gemensamt mönster i Norden: oro för familjemedlemmar, särskilt barn, är utbredd - men det är ovanligt att föräldrar aktivt söker stöd för sin oro.

Rotad i ansvar

Rapporten visar att oron i Norden inte är begränsad till individuella omständigheter. Även om oro för boendekostnader eller det geopolitiska läget är vanligt, uppger en betydande andel av de svarande att de bär på oro som är nära kopplad till familjelivet. 

Det finns också vissa tydliga nationella skillnader. Jämfört med övriga Norden uppger svenskar oftare oro för sitt barns hälsa, finländare och danskar oroar sig mer för att bli uppsagda och norrmän tenderar att oroa sig något mer för ökade boendekostnader. 

I de nordiska länderna är oron för att förlora jobbet genomgående högre än den faktiska arbetslösheten. I Danmark och Finland uppger 14 % av de yrkesverksamma att de oroar sig för att bli uppsagda - dubbelt så många som Danmarks arbetslöshetsnivå på 6,9 %. Även i Norge, den mest stabila av de fyra ekonomierna, är oron större än verkligheten. 

Danmark sticker ut. Trots betydligt lägre arbetslöshet än i Finland är oron för att förlora jobbet lika hög. Det tyder på att upplevd otrygghet på arbetsmarknaden formas av mer än bara arbetsmarknadsstatistik. Kanske har det blivit lika mycket ett psykologiskt fenomen som ett ekonomiskt. 

- Det vi ser i data är att oro ofta drivs av ansvar för andra. Många människor oroar sig inte främst för sin egen situation, utan för sina barn, sina föräldrar eller andra familjemedlemmar vars välmående de känner ansvar för. Den typen av oro tenderar att följa människor över tid, säger Kristina Ström Olsson.

Det som sticker ut i undersökningen är inte bara vad människor oroar sig för, utan också hur de hanterar sin oro. Bland dem som uppger att de känner oro har en majoritet inte sökt någon form av stöd för att minska den. Och även om det övergripande mönstret är likartat syns tydliga skillnader mellan länderna. 

Endast en av tre i Norge, Sverige och Danmark har sökt hjälp. Finland utgör ett undantag där hälften av föräldrarna har sökt stöd för sin oro. Finländare är också mindre benägna att säga att de inte vill ha något stöd alls. Det tyder på att skillnaderna i mindre grad handlar om hur mycket oro människor upplever, och mer om hur vanligt det är att dela sina bekymmer och söka hjälp. 

Oro kan upplevas på många olika sätt och även om resultaten i vår undersökning kan fungera som en indikation kan vi inte med säkerhet veta hur denna oro påverkar människors liv i stort. När det gäller tillfällig eller kortvarig oro kan det dessutom vara helt naturligt att inte söka hjälp. 

Mer än hälften uppger att de inte har pratat med en professionell person, en vän, en familjemedlem eller en kollega om sina bekymmer. Femton procent säger att de skulle vilja ha stöd, medan 39 % uppger att de inte vill ha något stöd alls. 

Sverige, Norge, Danmark och Finland är alla placerade i det övre högra hörnet på World Cultural Map, vilket speglar några av världens högsta nivåer av individuell autonomi och självuttryck. Det kan delvis förklara varför många människor har svårt att be om hjälp. I starkt individualiserade samhällen ses det ofta som norm att hantera problem på egen hand. 

- Ett av de mest slående resultaten är att oro sällan leder till att människor söker stöd. Många bär sina bekymmer själva, även när de säger att de skulle ha nytta av stöd. Det tyder på att oro har blivit normaliserat som något man förväntas hantera privat. Över tid riskerar den här typen av tyst börda att bidra till ökad stress och sämre psykisk hälsa, säger Kristina Ström Olsson.

Oro i sig är inte ohälsosamt. Det kan vara en naturlig reaktion på att bry sig om andra och vilja förutse möjliga utmaningar. Men när oro blir ett ständigt närvarande bakgrundstillstånd som hanteras i ensamhet kan det över tid tära på människan. 

Sett i det ljuset är oro inte bara en individuell upplevelse. Den speglar också hur ansvar, osäkerhet och stöd formas i vardagen. När liknande bekymmer rapporteras av stora grupper - särskilt i relation till barns psykiska hälsa - pekar det på bredare mönster som förtjänar större uppmärksamhet. 

Genom sin årliga nordiska hälsorapport följer If utvecklingen kring hälsa och välmående genom olika skeden i livet. Att se oro som en gemensam erfarenhet snarare än en privat börda är ett viktigt steg för att stärka hälsa och välmående innan problemen växer sig större.