Ensamhet: den tysta folkhälsoutmaningen i Norden

Under de senaste åren har ett tyst hot mot folkhälsan vuxit fram. Ofrivillig ensamhet kopplas i allt högre grad till både psykisk och fysisk hälsa, och en växande mängd forskning visar dess negativa påverkan på hälsa och välbefinnande.

År 2023 klassade Världshälsoorganisationen (WHO) ensamhet som ett akut globalt hälsohot. Även om ensamhet ofta förknippas med äldre människor visar forskning att det påverkar människor i alla åldrar, kön och bakgrunder. Som det ledande nordiska försäkringsbolaget har If en möjlighet att identifiera nya hälsotrender i ett tidigt skede. Genom vår årliga nordiska hälsorapport vill vi bidra till en ökad förståelse för ensamhet – hur utbredd den är, hur den påverkar människor i Norden och varför den bör uppmärksammas mer.

Ensamhet – en delad erfarenhet

Ofrivillig ensamhet är en betydande hälsoutmaning i Norden. Mer än hälften av befolkningen uppger att de har känt sig ensamma eller socialt exkluderade någon gång under de senaste 12 månaderna.

Nivåerna varierar mellan länderna. Finland sticker ut, med 64 procent som uppger att de har upplevt ensamhet eller social exkludering, medan Danmark ligger lägst med 43 procent. Sett till frekvens uppger 8 procent i Norden att de känner sig ensamma regelbundet, och nästan var femte (18 procent) att de gör det ibland.

– Våra resultat ligger i linje med globala studier om ensamhet. Även om de nordiska länderna ofta rankas bland de lyckligaste i världen innebär det inte att vi är immuna mot hälsoutmaningar. I en region som är starkt digitaliserad är det enkelt att tänka att ensamhet är mindre vanligt, men sambandet mellan ett digitalt liv och ensamhet är komplext, säger Kristina Ström Olsson, nordisk hälsostrateg på If.

Unga vuxna bär en växande börda

I Sverige, Finland, Norge och Danmark är mönstret tydligt: unga vuxna rapporterar högre nivåer av ensamhet än äldre åldersgrupper.
Bland unga vuxna, 18–29 år, rapporteras regelbunden känsla av ofrivillig ensamhet av:

  • 15% i Finland
  • 14% i Norge
  • 13% i Sverige
  •  9% i Danmark

– De högre nivåerna av ensamhet bland unga vuxna bör ses som en varningssignal och kan delvis förklara varför många unga kämpar med sin psykiska hälsa. Sociala relationer formas annorlunda i dag, och många unga beskriver att de har nätverk, men inte nödvändigtvis relationer som ger stöd när det behövs. Att adressera denna samhällsutmaning är ett viktigt steg i det förebyggande arbetet, bland annat genom att minska stigma och främja gemenskap och inkludering, säger Kristina Ström Olsson.

I Norden är ensamheten högst bland unga kvinnor i Norge.
Sett till kön är skillnaderna generellt små, där kvinnor rapporterar något högre nivåer av ensamhet än män. När ålder och kön kombineras blir skillnaderna tydligare. Unga kvinnor (18–29 år) utmärker sig som den grupp som i högst grad uppger att de har upplevt ensamhet.

Det stora glappet: varför människor känner sig ensamma

– Ensamhet handlar inte alltid om att vara fysiskt ensam, utan om att sakna en känsla av tillhörighet. Många beskriver situationer där sociala strukturer finns – på jobbet, i studentlivet eller bland andra människor – men där de ändå känner sig exkluderade. Det tyder på att ensamhet i allt högre grad formas av hur våra sociala miljöer är organiserade och hur vi behandlar varandra, inte bara av individuella relationer, säger Kristina Ström Olsson.

Ett återkommande tema är brist på nära relationer, särskilt till vänner eller familj. Samtidigt beskriver många en ensamhet som inte handlar om att vara ensam, utan om att känna sig utanför.
Ensamhet definieras inte av en enskild orsak. För att bättre förstå vad som ligger bakom siffrorna fick respondenterna svara på en öppen fråga: Vad får dig att känna dig ensam eller socialt exkluderad? Med över 1 200 svar framträder både gemensamma mönster och individuella skillnader.

”Många beskriver ensamhet som inte handlar om att vara ensam, utan om att känna sig utanför.” – Kristina

Människor berättar om att de känner sig exkluderade från gemenskap på jobbet, att inte bli inbjuden av kollegor eller att gradvis tappa kontakten med vänner. I dessa fall upplevs ensamheten som ofrivillig – en känsla av att stå utanför det sociala livet trots en vilja att vara en del av det.

”Vänner planerar aktiviteter utan mig.” Man, 18–29 år, Sverige

Ett annat framträdande mönster är brist på energi. Flera beskriver att de saknar mental eller fysisk ork att upprätthålla relationer, vilket i sin tur förstärker känslan av ensamhet. – Relationer är ofta en källa till energi i vardagen. När människor upplever att de saknar energi att vårda dem kan det skapa en negativ spiral, där ensamhet minskar energin och låg energi gör det svårare att upprätthålla sociala kontakter, säger Kristina Ström Olsson.

När stora grupper upplever brist på tillhörighet pekar det på bredare mönster som påverkar långsiktigt välbefinnande, delaktighet och motståndskraft i samhället.

Ofrivillig ensamhet och hälsa: tydliga negativa konsekvenser

Ensamhet påverkar inte enbart det psykiska måendet. Nästan sju av tio i Norden uppger att ensamhet har en negativ påverkan på deras hälsa.
De mest rapporterade negativa konsekvenserna av ensamhet är att känna sig otillräcklig i vardagen, ångest och dålig sömn.

Det finns vissa skillnader mellan länderna. Danskar rapporterar oftare känslor av otillräcklighet, svenskar och finländare kopplar oftare ensamhet till ångest, medan norrmän i högre grad förknippar ensamhet med fysisk smärta.

Vägen framåt

På frågan om vad som kan förbättra välbefinnandet och minska ensamhet pekar människor i Norden på liknande faktorer. Mer än en tredjedel menar att regelbunden fysisk aktivitet kan göra en positiv skillnad. Lika många lyfter bättre sömn och att vara en del av ett socialt sammanhang eller en grupp. Många framhåller också att ha planer som ger mening i livet.
 
I Finland är det fler än i övriga nordiska länder som anser att mer tid i naturen kan bidra till att minska ensamhet. Åldersskillnaderna är också tydliga. Yngre vuxna är mer benägna att tro att det skulle hjälpa att någon regelbundet hör av sig till dem, medan äldre oftare menar att det skulle minska deras ensamhet att hjälpa andra.

Varför detta är viktigt

Ensamhet är viktigt eftersom den sällan uppstår isolerat. Det överlappar ofta med andra utmaningar som stress, sömnproblem, ångest och en minskad känsla av mening i vardagen. Över tid kan dessa upplevelser förstärka varandra, öka sårbarheten och göra det svårare att hantera vardagens krav.

– Sett i det här perspektivet blir ensamhet mer än en personlig känsla – den fungerar mer som en signal om hur väl våra sociala strukturer stödjer människor genom olika livsfaser. När stora grupper upplever brist på tillhörighet pekar det på bredare mönster som påverkar långsiktigt välbefinnande, delaktighet och motståndskraft i samhället, säger Kristina Ström Olsson.

Att tidigt uppmärksamma ensamhet och förstå vad som driver den är därför ett viktigt steg i att stärka hälsa och välbefinnande.

Dela på
Ämnen