Hur väl förberett är Norge för ”det nya normala”?

När If började leta efter nya kontorslokaler i huvudstadsregionen i Finland, rullade vi ut en karta och tittade på var våra anställda bor, så att alla skulle få ett rimligt och praktiskt pendlingsavstånd. 

CEO Morten Thorsrud, If. Foto: Kilian Munch

I oktober överlämnade Ifs koncernchef Morten Thorsrud Extremväderrapporten 2023 till Norges klimat- och miljöminister. Bristande kompetens i kommunerna är ett av hindren för lokal beredskap för extremväder enligt rapporten.

För tredje gången publicerade If, tillsammans med Center for International Climate Research (CICERO), Extremväderrapporten för Norge. Rapporten bygger på en kartläggning av hur norska kommuner ligger till med sitt mycket viktiga klimatanpassningsarbete. 

Rapporten kom i kölvattnet av flera stora väderrelaterade händelser i Norden som inträffade hösten 2023, inklusive den extrema väderhändelse som fick namnet ”Hans”. 

Varför tar If fram den här rapporten?

– Både klimatforskare och statsmeteorologer är överens om att det extremväder vi ser är det nya normala. Det är därför av största vikt att norska kommuner snabbar på sitt förebyggande arbete. Vi måste hjälpa vattnet att hitta sin väg till havet, i stället för att bygga nya bostäder på utsatta platser. Vi behöver också uppdatera våra dräneringssystem så att de är tillräckligt dimensionerade för framtiden. Vi måste anpassa oss till naturens krafter, snarare än att kämpa mot dem, säger Morten Thorsrud. 

Människor som sitter och tittar på en presentation

Som Nordens största skadeförsäkringsbolag anser If att det är naturligt att vi gör vad vi kan för att snabba på samhällets arbete med klimatanpassning. Som samhälle måste vi sluta att reparera samma skador om och om igen, och i stället prioritera förebyggande åtgärder. Förebyggande åtgärder kan rädda liv och är mycket mer ekonomiskt användbara. 

– Som försäkringsbolag har vi självklart intresse av att minska skadekostnaderna, och det i sin tur gynnar naturligtvis både privat- och företagskunder. Det viktigaste är dock att se till att våra kunder är trygga och att de inte behöver finna sig i svåra situationer, säger Morten Thorsrud. 

Kompetens är nyckeln

Extremväderrapporten är resultatet av en enkät som skickas ut till Norges samtliga 356 kommuner. I år nådde svarsfrekvensen ett nytt rekord, vilket tyder på att klimatanpassning står högre upp på agendan än tidigare. Men när vi jämför resultaten med de från 2020, kan vi se att norska kommuner inte har kommit särskilt långt med sin klimatanpassning sen dess. Det är olyckligt eftersom extremväder ökar både i styrka och frekvens.  

människor läser rapporten

– Norska kommuner anger flera hinder för klimatanpassningsarbetet, och If har presenterat dem för klimat- och miljöministern. Brist på såväl personal som ekonomiska resurser är ett vanligt förekommande problem. Detsamma gäller för det generellt dåliga samarbetet mellan avdelningar i norska kommuner, säger Andreas Handeland, som är projektledare för rapporten. 

– Något som förvånade oss lite grann var bristen på kompetens. Vi tror att kompetens måste finnas på plats för att det här arbetet ska kunna utföras på rätt sätt. Kommunerna uppger att kompetensen kring klimatanpassning är dålig i kommunfullmäktige och bland lokalpolitiker, samt att de saknar personal med rätt kompetens, säger Andreas Handeland. 

Ifs budskap till klimat- och miljöministern i rapporten, och i stor utsträckning till media, är därmed att kompetensen måste höjas, och att det kommer att lägga grunden för att kunna vidta rätt förebyggande åtgärder. 

De viktigaste insikterna: 

  • 1 av 10 kommuner arbetar inte alls med klimatanpassning. 
  • Generellt sett är norska kommuners klimatanpassningsarbete inte bättre än det var 2020. 
  • Kommuner som har upplevt extrema väderhändelser har kommit längre i sitt arbete. 
  • Fler kommuner implementerar klimatanpassningsåtgärder, men färre utvärderar dem. 

Fastställda hinder: 

  • Brist på personal med rätt kompetens. 
  • Brist på tid och kapacitet. 
  • Brist på ekonomiska resurser. 
  • Svårt att integrera klimatanpassningsarbetet mellan olika specialistavdelningar. 
  • Otydliga signaler från kommunfullmäktige när det gäller prioritering av klimatanpassningsarbete.